Neddragning...........

Ja för den som nu trodde att man skulle sjunka så lågt att man relaterar till skämt under bältet så kan jag bara göra vederbörande något besviken för några kalsongryck eller trosnerdragningar ( ja det skulle i sådana fall vara det faktum att undersköterskans trosuppfattning om ett bättre arbetsliv, högre lön och rätt till att bestämma över sitt eget liv  ).........kan vi knappast förvänta oss utan vi får vackert stå där med arbetsbyxorna nerdragna vid vaderna...för kjol...bussarong och piratbyxa är inte godkänt på jobbet.

 

Vårat kära fack har än en gång visat sin styrka som Sveriges största fackförbund......dom hörs ibland..mullrar lite....tycker lite.....diskuterar och argumenterar men sen då?har vi kommit någonstans?

 

Har vi bättre anställningar, skaplig lön? ja generellt då alltså inte enstaka undersköterskor och oavsett var man bor.

 

Och hur blir det med neddragningar, vilka får gå först, undersköterskan eller administratören, chefen...sug på den du en stund...det är iallafall en ståndpunkt i debatten som vi alla undersköterskor vill få ett ärligt svar på.

 

Frågan vi alla vårdpersonal ställer oss är hur kan det komma sig att vi är så dyra i drift när dom flesta av oss knappt klarar oss på våran lön?...moment 22 är farligt nära.....

Colbie Caillat - Try

Albin - Din soldat ft. Kristin Amparo

Uskornas nya kampsång...fast det borde vara vi som blir burna...........pressen, sömnlösa nätter..lön som knappt är värd mödan..vi känner igen oss vi uskor..vi och sjuksköterskorna är ju soldaterna i vården.

Look Up

Tänkvärt

För vem hade trott att vi skulle bli så ensamma i en värld där allt mer cirkulerar till att socialisera sig på nätet.

Allt går ut på flest besökare, likes..gillande...tweets och vad det nu kan heta och när man får chansen att träffa personen i fråga tar vi den istället för att prata i telefon.

Jag fick chansen för ett par dagar sen att träffa en person som jag verkligen bryr mig om, det hade kunnat sluta vid ett sms..ett telefonsamtal men vi träffades istället, en kram, ett samtal och kontakt mellan två personer för det är väl ändå så vi borde ta till vara våra vänner och bekanta.

Se här och begrunda inlägget ovan.......Look Up.....

Brist.....

Den åldrande befolkningen ökar kravet på vård och omsorg samtidigt som allt färre arbetar. 
Tusentals kommer att saknas i vårdyrkena i Sverige, visar ny rapport från Tjänstemännens Centralorganisation, TCO.

Prognosen har tagits fram tillsammans med Statistiska centralbyrån, SCB...........
Blir man imponerad..njae visst behövs det personal och det kommer att finnas ett stort behov av att anställa nya undersköterskor inom snar framtid.

Tillåt mig spekulera lite, för visst är det så att det KAN komma att bli ett stort problem för kommuner och landsting men här kommer problematiken in...för visst är det så att undersköterskor kommer att pensionera sig, men frågan är då hur kommer kommunen/landstinget att kunna få råd att anställa dessa nya undersköterskor när dom knappt kan få ihop ekonomin inom omsorgen idag?.

Att det sen är ett faktum att vi undersköterskor som arbetar idag får sämre arbetsvillkor med sämre arbetstider, scheman, ökad arbetsbelastning, långa arbetspass, delade arbetspass på samma dag och till allt detta även en i förhållande till andra yrken lägre lön där fast anställda undersköterskor förväntas vikariera för varann och även gå in på lediga dagar för möten, utbildningar utan att få lön för detta.

Hur ska man då kunna locka nya personer att utbilda sig till undersköterska när man som anställd undersköterska inte kan påverka någonting, för hur ska morgondagens undersköterskor våga sig in i yrket när dagens undersköterskor knappt vill stanna kvar.

Så man undrar just hur just yrkesrollen undersköterska ska se ut i framtiden för det ser då inte ljus ut om inte arbetsgivarna och politikerna och allmänheten faktiskt drar sitt strå till stacken och hjälper oss nuvarande och framtida undersköterskor att trivas främst på arbetet, med en skälig lön och bättre arbetsvillkor, detta gör ju också att vi mår bättre i allmänhet.

Fundering

Tänk först...... tala sedan... inom personalen då alltså....för visst får man ha sina egna uppfattningar, sina funderingar men håll dom för dig själv eller framförallt se till att fråga den eller dom det gäller INNAN det sprids i personalrum korridorer eller ute på stan. 

 

För varför pratar man inte direkt till den person det gäller om man nu är missnöjd eller undrar något?

 

Och hur tror man då att man ska slippa undan själv?

 

En fråga som man egentligen inte borde behöva ställa för vi undersköterskor är ju verkligen proffs på en sak att känna av andras känslor och bemöta olika situationer men i relationen mellan oss undersköterskor så får vi faktiskt underkänt.

  

Vården är ökänd för sitt skitsnack...för vem har inte råkat ut för detta...hand upp eller hört snacket..sett grupperingar..mobbing rent av....att man knappt hinner ut ur rummet eller vänder ryggen så startar snacket så frågan är bara hur får man stopp på detta, förslag någon?

Silvertejp?
Pipljuds mojäng som arbetskamraterna kan trycka på varenda gång som skitsnacket startar?
eller bara sunt förnuft...


Kan det vara så enkelt? säg inget som du själv inte vill höra om dig själv....eller?
Uskabloggen slänger ut frågan för man kan inte annat än förundras över allt det skitsnack som öser över avdelningar dagligen.


Eller kanske inte, för har du/ ni inget skitsnack på jobbet ska du/ni vara nöjda och glada över ett sunt arbetsklimat.
Vi andra får kämpa ett tag till............

Men man ska inte gräva ner sig utan "upp med hakan" som man säger till en giraff
och gilla läget....=)

Be a man...

Kommunalarbetarförbundets nya flaggskepp där man ska protestera emot att kvinnor har lägre löner än män....vad ska man säga njae jag vet inte men vi män som arbetar inom just "kvinnoyrken" är ju i minoritet på arbetsplatserna och även inom yrket för just vårdyrket  är ett av dom yrken där jämlikheten tydligen kommit allra längst....iallafall om man får tro siffrorna i lönekuvertet för här är det väl snarare så att vi istället ser att vi män faktiskt har sämre lön än kvinnorna.

Så kommunal har lyckats med ett nytt klavertramp..dom kan sånt där...för vi som är män i ett yrke som domineras av kvinnor har ju absolut ingen lust att bli män...för det är vi redan eller? senast jag kollade....ja på Ratsit då alltså vad trodde du?... så stod det man som kön...och då ställer man sig frågan vad ska vi män inom kvinnoyrket göra för att få upp våra löner...och sloganen heter ju What does a woman need to do to get a raise?

Ja enligt gängse normer så brukar just kvinnor kunna få männen att just få.....resning men det var nog inte vad kommunal menade så jag förmodar att vi män på egen hand ska fixa den där löneökningen......

För oavsett om du är man eller kvinna så gör vi exakt samma arbete inom ett och samma yrke annars hade vi ju inte blivit anställda som vårdpersonal eller? så då borde ju lönesättningen baseras på yrket och inte på könet, och nivån på välståndet i lönekuvertet borde nog kunna planas ut till en mer jämlik nivå utan att det ska ta oöverskådlig framtid.

Jo för så är det oavsett om man är kvinna eller man inom ett yrke så spelar könet en stor del i bemötandet för mer än en gång så har jag träffat på vårdtagare som helst inte vill bli hjälpta av en man...helt okej och där brukar samtalsämnet i arbetsgruppen starta om lämpligheten och eventuella problem som kan uppstå men där  kommer moment 22 in igen i yrket för OM ja ett stort om en manlig vårdtagare inte vill ha en kvinnlig undersköterska så diskuteras detta inte alls....inga funderingar, inga samtal med anhöriga i förebyggande syfte, då ska man helt enkelt BE A MAN och stå ut.

Så visst jag ställer mig gärna på barrikaden för människans absoluta rätt att bli behandlad på samma sätt oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning för det är ju faktiskt så att arbetar du i ett yrke med kvinnor så tänker du iallafall inte om du jobbar med män eller kvinnor dom är kollegor punkt slut, men ingen av dom skulle nog vilja bli man för dom har nog med sina egna män där hemma.

Så BE A MAN....nej tack jag är så nöjd med att redan vara en man men visst i dagens Fotoshoppade värld så kan man ju förställa sig men jag som stofil i en värld av bakelittelefoner, handvevade vispar i köket och en benhård tro på att allt var bättre förr står på mig och säger att det är iallafall så att allt var bättre innan facebook..twitter och instagram för då satt man på kafé och pratade på tu man hand över en varm kopp kaffe eller te..ja löste i tekanna då alltså, inget påste  eller snabbkaffe, men vi kan iallafall bemöda oss med att se till att alla ska ha rätt till att få en skälig lön och ett bra bemötande på arbetet och i samhället som medmänniska.

Farbror Stofil

Sitt vackert

Rak i ryggen...så fick man lära sig att man sitter på stolen inte halvligga, ja för den som gått i högstadiet vet att vi killar och säkert någon tjej också satt längst bak i klassrummet och vippade på stolen emot väggen...en eller flera gånger gled stolstassarna på golvet och någon stackare som satt på det sätter åkte baklänges i golvet..ja ingen större skada skedd utom att klassen skrattade..fröken skällde och man fick snabbt komma upp med cool faktorn i behåll..

Ja jaså så du gillar sitta bekvämt hemma i soffan....hmm undrar varför ingen reflekterar över detta på vårdhemmet..ja eller VårdBO som det ska heta idag...särbo hade väl varit roligare? ja menar alla som bor på ett boende är ju särbo, ja iallafall från någon..och ändå så bor dom ihop....ja vi får bena ut den där saken en annan gång.

Jo stolar..för hur många gånger får man inte se en medmänniska sitta i en köksstol i timmar..knappast den ideala sittmetoden eller också så ser du någon sitta i en crosstol med vanlig dyna där personen i fråga sakta sjunker ner emot den där ställningen som ungdomar har i skolan,,lätt framåtlutad..eller nerhasad på ryggslutet..inte speciellt skön känsla och direkt skadligt.

Nej tänk efter personen i fråga kanske kan sitta i en vanlig fåtölj en stund...få möjlighet att lyftas över i en skön fåtölj även om man måste förflyttas med lyft.

Så släng ett öga ut över rummet, någon kanske vill ha en fråga om dom vill sitta lite bättre, det skulle iallafall jag uppskatta om jag inte kunde flytta mig eller sätta upp mig i en stol/rullstol...så då återstår bara frågan vad heter det när man så att säga är i behov av just rullstol för att ta sig fram, eller sitta uppe.."på rulle"....
ja för det kan ju inte heta att man är en driven person...elrullstol då alltså...
Så förslaget som ges här är hjulbent...

Ta dig tid...säg godmorgon..eller bara finns där

Ett steg i taget.......susar du förbi i korridoren som en raket?

Hur många steg tar du på en dag? i korridorerna...köket eller från och till jobbet....motionen då?..som får varje arbetsdag att bli ett enda långt motionspass eller ska du prova inlines och susa fram i korridorerna med överljudsfart...ja mitt nya jobb ligger granne med ett gym..har jag varit där..njae jag går på annat ställe....

Tänker man överhuvudtaget på hur mycket man egentligen rör sig i vårdyrket och som vi inte får nog på arbetet så fortsätter vi sen till Friskis...fotbollsträningen...yogan eller vad vi nu sysslar med, eller bara cyklar eller går hem.

Vi är rätt rörliga av oss.. vårdfolk....men så stannar vi upp och läser något intressant på dataskärmen....ja det kan ju stå något tänkvärt på Uskabloggen? eller....=)
Och då sitter vi äntligen still i mer än 4 nanosekunder och begrundar livet.




Visste du att enligt föreskrifterna så är det inte tillåtet att bli skjutsad på en rullator av en snäll gumma eller gubbe?...trots att du i deras ögon vid det tillfället blir en rullatorburen ungdom om du inte passerat 65....själv då alltså.

Så bjud lite på dig för som vi alla vet nu för tiden så finns det inget som heter rullstolbunden längre, utan numera heter en person i rullstol, hjulbent......

Så sätt dig ner på avdelningen hos en patient, vårdtagare eller boende och lyssna en liten stund, för ett kort ögonblick kan betyda så mycket oavsett om man säger något eller inte.


Just därför ska man ibland stanna upp och känna in situationen, för vad som kan vara rätt finns nog i ditt eget hjärta oavsett om du har undersköterskeutbildning eller inte.

En klapp på kinden eller axeln och ett litet försiktigt skämt..givetvis får man hålla sig inom gränsen för vad den personen förstår eller uppskattar, sånt får man helt enkelt känna efter...men så är det ju för oss undersköterskor, vi känner oss fram.

Nolltolerans

Arbetet emot mobbing, trakasserier, förtal, skitsnack på skolor och arbetsplatser har knappast lett till att situationen förbättrats så man kan ju undra varför? 

 

http://nolltolerans.org/ 



http://www.friends.se/ 

 http://www.umo.se/vald--krankningar/mobbning/

Den som inte förstått det som stod på dessa sidor har troligtvis ingen medkänsla och ännu mer troligt inget hjärta

Anyone who did not understand what was written in these pages has probably no compassion and even more likely no heart.

För oss andra..läs här:

http://overcomingbullying.weebly.com/

Så det enda vi ska kräva är nolltolerans men trots att samhället är fullt av förnuftiga, godhjärtade medmänniskor så finns det rötägg och ovetande, ja sådana människor som inte vill eller kan bry sig eller bara är urbota dumma i huvudet som inte förstår hur en annan människa känner. 

Så ser du något, hör något, uppfattar något tveka inte utan agera och frågesätt för annars riskerar ytterligare tillfällen att gå till spillo att stödja, hjälpa eller helt enkelt bara finnas där när det behövs att gå förlorat.

Arbetsmiljön.....

När man konstaterar att arbetsmiljöverket ska ut och kontrollera om det finns skadlig arbetsmiljö på arbetsplatserna så välkomnar man ju detta men det finns faktiskt en sak som förbises om jag inte har fått allt om bakfoten.

Jag tror faktiskt att en majoritet av Sveriges undersköterskor upplever att man fått sämre arbetsvillkor på senare år, delade turer som innebär att man på så väl vardag som helg ska infinna sig tidigt på morgonen...............jobbar fram till middagen sen ha ledigt fram till eftermiddagen för att sen jobba kväll..eller en tur där man börjar på förmiddagen och jobbar till kvällen i ett helt pass...där arbetstiden innebär att man varken får en förmiddag eller kväll ledig.

Lägg sen till arbete varannan helg...där dom flesta knappt känner att man är ledig för hur ska man kunna återhämta sig på ett minimalt antal dagar i veckan när plötsligt helgerna styr schemat trots att vi arbetar i det flexibla timecare som plötsligt har blivit en börda.

Sen kommer dom så älskade vikariepassen ja eller resurspass som det vackert heter när man som fast anställd undersköterska plötsligt ska arbeta emot boenden eller hemtjänst för att täcka upp för vikariebehovet vid semestrar, sjukskrivningar utan att man får veta vilken tid eller dag man ska arbeta, för det får man i bästa fall veta i färdigt schema och tiden får man veta dagen innan passet före klockan tre på eftermiddagen..för att hinna boka dagis..sorry.. ungar mamma/pappa sliter er upp ur sängen vid halv fem imorgon ni lägger väl er före 21..annars får ni inte sova..sen ses vi inte förr än i övermorgon..

 

Ja.. för så blir det med dessa delade turer..resurspass..som så smidigt täcker upp arbetsgivarens behov av "vikarier" och arbetar du på en demensavdelning så ska du inte tro att du klarar dig undan allt precis som att koka soppa på en spik...fast här är det personalen som hälls ner i grytan och så rör man om...hur var det nu med kontinuitet..trygghet.....? någonting är lätt vidbränt..det känns på lukten...ja just det är värdegrunden som stinker.

Det är ju medmänniskorna vi ska ta hand om som också hamnar i kläm tillsammans med dom anhöriga och även vi som arbetar inom vården.

Det var väl så tänkt att vi undersköterskor med fast tjänst borde få chansen att få en dräglig arbetsmiljö men tyvärr så försämrades allt istället till den milda grad att vi nu till och med är tillbaka till den tid då flera av oss faktiskt hade det bättre som vikarier, så kallade timmare eller polverksamheten ( ja för då kunde man ju säga..njae jag kan inte ta det passet ) nu styr schemat din tid oavsett vad du önskar eller försiktigt lämnar in ett önskemål dag/ tid om att få vara ledig för allt styrs av den så kallade verksamheten, som tydligen blivit väldigt mäktig för inte ens fackförbundet kommunal vågar utmana denna mäktiga tyrann......

 

Det kan man inte idag utan får helt enkelt bara inse att schemat och arbetsgivaren styr din tid oavsett hur ditt övriga liv ser ut....har du barn..socialt liv..föreningsliv...en kul hobby..eller bara gillar att vara ledig nångång..bli inte undersköterska.....enda chansen att bli ledig är ju när någon väldigt nära avlidit eller du själv dör... ja eller om någon av dina utarbetade kollegor är villiga att täcka upp för dig när du vill vara ledig...hmm... man kan undra en sak vart försvann alla vikarier?.

Är inte det ett arbetsmilöproblem?..

Undersköterska....

Vad definierar en undersköterska? vad får just oss att så att säga brinna för det yrke vi valt? och hur ska vi kunna hävda oss i mediabruset.

Vi syns nästan aldrig i media utom i reportage när något enstaka besök görs hos ett boende eller hemtjänst där undersköterskorna sitter uppradade i fikarummet..känner du igen dig?..allt är frid och fröjd..och självklart ska man ut på avdelningarna och ta en bild på en undersköterska och en medmänniska som får ta emot hjälp...ja eller bara sällskap för det är just det vi gör.

Vi finns tillgängliga dygnet runt i ur och skur, sitter på sängkanten eller rullatorn..en lätt klapp på axeln eller kinden, en kram, ett leende för att på ett enkelt sätt att visa att jag finns här för dig.

Vi undersköterskor kavlar upp ärmarna..ja just det vi får ju inte ha långärmat...säger dom...vi får heller inte välja vilka kläder vi vill ha på oss utan att hävda vår rätt till trivsel men i slutändan så ska allt fokus inriktas på våra medmänniskor som vi umgås med under vår arbetstid oavsett om man är i behov av vård eller anhörig.

Vi är bollplanket för frustrationen, glädjen, obeskrivlig sorg och smärta eller bara ett välbefinnande som en stund framför televisionen i gott sällskap kan ge med kaffe och smörgåsstund eller den oro en människa kan uppleva när man inte hittar eller hinner till toaletten eller bara ett obeskrivligt sug efter något gott att äta och allt detta ska innefattas i det jobb som enligt definitionen heter undersköterska.

Så vi tar gärna hur mycket skit som helst på arbetet men vi önskar att vi ibland kunde få lite mer uppskattning i medierna och en chans att kunna leva på sin lön.

Arbetsmiljön........

Nu är det på tapeten att arbetsmiljöverket ska utreda arbetsmiljön inom små och medelstora industrier där personalen upplever ökad stress och underbemanning och osäkra anställningar som leder till arbetsplatsolyckor och sjukskrivningar.

Att anställda inom tillverkningsindustrin ska få en bra arbetsmiljö är något som vi alla önskar och där finns ju fackförbundet Metall som ett skyddsnät men om man tänker efter en stund så finns det även en annan yrkesgrupp i Sverige som upplever stress, underbemanning dagligen.

Vi undersköterskor tillhör Sveriges största yrkeskategori men samtidigt så är vi också den yrkesgrupp som ingen varken ser eller hör och fackförbundet Kommunal gör då sannerligen ingen större ansträngning för se till att vi får rätsida på våra arbetstider, anställningstrygghet eller det faktum att arbetsgivarna sparar in på personal och resurser vilket ytterligare bidrar till sjukskrivningar, olyckstillbud och utbrändhet så ingen absolut ingen startar en utredning eller ens en studie om hur detta påverkar oss undersköterskor.

Arbetsmiljöverket har väl aldrig gjort några oanmälda eller anmälda besök på ett boende eller hemtjänst trots att vi undersköterskor ska handskas med personlyftar och taklyftar utan att man ska vara två personal, för i exempelvis hemtjänsten så är det så idag att dom flesta arbetar ensamma både dag och kvällstid.

I vissa delar av vårt avlånga land finns även ensampatruller i kvälls- och nattpatruller så frågan är ju finns det inget intresse att utreda undersköterskornas arbetsvillkor?

Vi skulle uppskatta att arbetsmiljöverket, medierna och framförallt Kommunal satte oss på prioritetslistan och såg till att kommuner och privata arbetsgivare fick ögonen på sig så att vår arbetsmiljö kom upp till ytan.

Men vi är ju bara undersköterskor så vi ska inte klaga.....

Tid.....press

Tid är något vi aldrig får ha som undersköterskor, vi får inte skylla på att det hann vi inte med samtidigt som vi absolut ska hinna med det där lilla extra som att sitta ner och faktiskt umgås med våra medmänniskor, för hur ska man kunna planera in en stund där man faktiskt får möjlighet att presentera sig så att medmänniskan i fokus alltså den som egentligen är den viktigaste i detta pussel faktiskt blir den som får känna sig som en medmänniska och inte en produkt.

Vi som jobbar inom omsorgen borde ju kunna få chansen att få påverka det sätt som vi arbetar på och framförallt slippa bli granskade i sömmarna av ett system som INTE prioriterar att man ser människan bakom vårdtagaren utan enbart ser denna som en kund utan personlighet och ett behov av just medmänsklighet.

Vi som arbetar i omsorgen är inga robots utan känslor som ska styras av ett system där sekunder och minuter är viktigare än just känslan av att man gjort en människa glad och nöjd även om besöket tog 11,5 minuter istället för 10.

Numera ska all tid planeras...även i omsorgen och inget ABSOLUT inget får komma emellan denna tidsplanering för då spricker schemat för dagen.

Var det därför vi blev undersköterskor?
Att få det absoluta nöjet att meddela..du jag kan inte stanna trots att du är ledsen och behöver tröstas..du har bara 10 minuter och dom har blivit förbrukade om...1 sek alltså 9,59 minuter helt enligt schemat.

Maffia?

Jaha...då var det allmänt känt..det som vi undersköterskor och kökspersonal varnat för..det orosmoln som tonade upp sig när matbeställningarna och kostbesluten inte längre kan påverkas av pensionärerna, eleverna/barnen eller vi undersköterskor, kökspersonal där all mat in i minsta detalj ska detaljstyras och inget ABSOLUT inget för bytas ut av kökspersonalen.


Att sen grossisten när som helst kan byta varor, produkter eller ursprungsland på köttet och en situation som gör det omöjligt för oss..,kostansvariga, kostchefer att veta vad som egentligen serveras till våra äldre och barn.


Två drakar..läs  i det närmaste maffiainspirerade företag som styr marknaden för kommunerna inom mat/kostbeställningar.


Den så kallade upphandlingen styr kommunal verksamhet men nu visar det sig..precis som vi inte sett det länge att kommunen betalar otroliga summor för mat som om man istället fick gå ner på närmaste livsmedelsbutiken faktiskt skulle spara in kommunens hårt ansträngda budget...för det hör vi vårdpersonal hela tiden...kommunen måste spara..aja....det skiter vi i för det som är viktigt är ju att våra äldre och våra barn får äta en mat som man kan kalla skälig mat...tänk dig själv..vill du äta mat som du inte vet var den kommer ifrån? till ett överpris....


När man sen ser att dessa stora bolag dominerar marknaden på ett osunt och närmast osmakligt sätt så kan man ju undra hur det kommer att bli i framtiden...kanske är det så att ett känt hamburgerbolag och en känt bolag som tillverkar dryck tar över hela upphandlingen och all matförsäljning i Sverige och vi, våra äldre och barn endast får äta sån mat 365 dagar om året och inget annat....men inte ens dom bolagen rår på dessa matgrossister som skapat ett moment 22 där dom bollar med kommunerna och deras omsorgstagare och barn där allt går ut på att tjäna så mycket pengar man bara kan och leverera det dom själva tycker utan att bry sig om beställningar och synpunkter.


Så till er alla vill jag säga den där kommunala upphandlingen har i slutändan hamnat i klorna på maffian...på alla plan..men vi påpekade detta och höjde varningsflaggan för många år sen...nu har kommunerna lagt ner sina lokala kök..inrättat centralkök och lagar färdigrätter som man verkligen inte önskar servera sin värsta fiende...så smaklig måltid svenska folket..ni såg varningsflaggorna och hörde varningsropen...JAG VILL INTE HA SÅN MAT..lyssnade någon?


Nej vi i omsorgen och skolans värld är vana vid att vara osynliga och inte höras överhuvudtaget. 

Och tro nu inte att du själv klarar dig från att äta den maten. Snart kanske du själv sitter på hemmet eller är på besök på dagis/skola eller besöker din anhöriga på boendet och du får frågan om du ska köpa en portion för 100 kr, ska du svara ja eller nej tack till grismaten?

Kommunals medlemsantal ökar?!

Ursäkta att vi medlemmar faktiskt undrar om denna nyhet är en förolämpning mot oss små medlemmar som finns ute i verksamheten och när man då läser att ökningen av medlemmar har skett inom anställda i den kommunala bussverksamheten så blir vi som är anställda inom omsorgen ännu mer förnärmade för vi låglöneslavar inom omsorgen som ytterst sällan får chansen att göra oss hörda..ja inte så att vi inte försöker utan ingen vill lyssna på oss..iallafall så sitter kommunal och lyssnar men oftast så händer inget för allt som händer omsorgen..ja det mesta ligger så att säga inom och på den berömda gränsen för vad som är lagligt.

Enhetschefer..och verksamhetschefer har ett osmakligt högt övertag emot oss undersköterskor och vi ska så att säga bara göra som vi är tillsagda, det upplevde dom anställda i början på 1900-talet då disponenter och direktörer hade ensamrätt på sina arbetare..och det fackliga endast var en skugga..men idag är vi tillbaka..kommunal är en kuliss..men vi ska ha en liten tro..ja fy fasen en liten smula hopp som ingen kan trampa på..att vi än så länge har ett uns av självförtroende kvar för jag tror faktiskt att om man tar fram luppen och studerar "medlemsantalet" så är många kommunalare på väg mot beslutet att gå ur kommunal...iallafall vi som är anställda inom omsorgen.

Så passa på att glädjas åt denna nyhet för detta bevisar bara ytterligare att kommunal och kommunalarbetaren kanske borde lyssna lite bättre och framförallt så borde kommunal inte bara lyssna utan också ge sig in i strider emot orättvisor inom löner, arbetsvillkor och anställningar inom omsorgen.

Men vad vore en bal på slottet....vi undersköterskor får aldrig uppleva detta..vi får betala inträde..parkeringsavgiften för pumpavagnen och sen får vi själva stå för kostnaden för  glasskorna.....och den där balklänningen..smokingen finns endast i x-small eller xxxxL för det fanns inget annat på hyllan när vi skulle välja "arbetskläder" den kvällen....

Visst är det så att vi undersköterskor ska vara änglarna i vardagen för våra medmänniskor men det hade varit trevligt om någon ville vara ängel åt oss med....men vi kan ju fortsätta drömma.....för vi hörs inte..och vi syns inte, vi är "bara" undersköterskor...ja förr i tiden kallades sådana för fattighjon och hon den där kommendoran ska väl vara chefen då eller?...........hur tänkte du nu? heter det...allt för verksamheten....