fredag 10 februari 2012

Syns inte finns inte....hörs inte...

Vi undersköterskor är genomskinliga...vi syns inte alltså finns vi inte...iallafall känns det så för vi syns för brukare, anhöriga och varann men knappast i alla andra avseenden.


Har vi en skälig lön....
Har vi bra arbetskläder, som arbetsgivaren betalar...
Får vi arbetsskor av arbetsgivaren....
Är övertidsersättningen skälig...
Får vi milersättning för egen bil i tjänsten utan krångel... 
Får vi ett erkännande från arbetsgivaren om vi gjort ett bra jobb....
Kan vi påverka vår arbetssituation,  arbetstid...
Har vi fått gehör för att vi får behålla rätt personaltäthet...
Har vi fått gehör för att yrket undersköterska faktiskt är ett yrke värt att satsa på...
Har vikarierande undersköterskor  en trygghet i sin arbets/anställningssituation...


Har medierna verkligen hjälpt oss att få en bättre grund att stå på och uppmärksammat vår situation om allt det som nämndes.


Man kan ju undra när det ständigt i alla medier skyltas med att undersköterska är ett framtidsyrke och detta ska locka nya personer att söka sig till yrket.


Man undrar just hur den annonsen för det skulle se ut...


Är du en obotlig optimist, med ett brinnande intresse för att ta hand om andra människor, utan krav på att du själv ska ha fördelar, och du är en samarit som alltid värnar om alla i din omgivning utom dig själv.
Du jobbar gärna obekväm arbetstid, utan något större krav på skälig ersättning...


Lön enligt avtal...
Individuell lönesättning
Körkort är ett önskemål samt egen bil.


Då är du rätt person för yrket undersköterska.........


Det passar väl rätt bra in på ssk med=) fast med tillägget...har du inget emot att ta på dig studieskulder som du helt säkert inte kommer att kunna betala av innan din förmodade pension vid 75.....





4 kommentarer:

  1. Exakt, så är det även för oss sjuksköterskor men vi får väl aldrig någon rättvisa, vi vårdpersonal...
    Du måste ha sol du med?
    Önskar en underbar helg!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Innom handikapp så är det ens egna kläder på alla sätt som gäller. Aldrig att chefen skulle fundera på att betala ett Nikel till skor el annat. Å absolut inte till en vikarie.
    På hemtjänsten gick vi byxor å väst. Det tackar vi för.
    Man är olika värd beroende på vilken chef man har.
    Arbetskollegorna varierar oxå beroende på vart man jobbar.
    Min dröm är psykolog. Men där tar studierna aldrig slut. Sen är det palliativ men har msn nått för det?
    Kommunerna hittar ju alltid kryphål i LAS.
    Nä snart ger nog folk upp vården för vårdpersonal finns bara men är så sjukt
    Underskattat.

    SvaraRadera
  3. Jag är ju undersköterska och jobbar som vikarie. Det är skit! Just nu känner jag mig inte värd skiten under mina chefers fötter. Fick ett sms av min gruppchef idag där hon undrade om jag kunde komma in och jobba på tisdag och onsdag.. HURRA! tänkte jag, tills jag läste vidare och såg arbetstiderna hon undrade över.. jag blev ombedd att jobba 13-16 ena dagen och.. håll i hatten nu FLAK!!! 15-16.30 den andra dagen.

    Jag satte kaffet i halsen och kände bara "FUCK OFF" .. på riktigt!!? Det ska tilläggas att det tar en timme för mig att åka till jobbet, en timme hem och att jag är underbetald och resan med buss till jobbet och hem är ca 50kr och 1.5 timmes jobb ger mig ungefäär... 100kr efter skatt.. KISS MY *** tänkte jag då!

    SvaraRadera
  4. Jag är dock tacksam över att jag får bra arbetskläder men skulle uppskatta ett par vettiga skor!

    SvaraRadera