Inom omsorgen styr kapitalet allt och vi hör ständigt och dagligen hur ont om pengar det finns i den kommunala budgeten för vård och omsorg.
Frågan man ställer sig är, hur kommer det sig att det plötsligt dyker upp pengar till obskyra utbildningar, chefslöner utan dess like, och varje år bjuds det på "julfest" för kommunens personal.
Denna julfest innefattar allt som enligt gängse normer borde finnas på en betydligt dyrare fest, och personalen står för en 100 krona resten står kommunen för, lokalen som bokats är lagom stor...man undrar hur lokalhyran ser ut?
Man undrar ju varför inte kommunen kan ha en intim trevlig liten fest på varje enhet med personalen samlad med klassisk julmat...gröten, kanelen, sockret och skinksmörgås räcker för oss vanliga.
Att vi vanliga undersköterskor skulle uppskatta ett tillskott i lönekuvertet, så att vårt eget julfirande blev enklare är ett önskemål oavsett om det var tillfälligt eller en höjning av lönen istället för dessa mastodontfester.
Kommunens meddelande angående denna fest innehöll följande tillägg:
Du får inte betalt för ledighet i samband med festen, så välj en dag där du är ledig....
Visst självklart men hur många utav kommunens andra personal fick ut en sån lapp...som vanlig ses vi fotfolk som outbildade närmast snyltande, och att vi sen verkligen skulle behöva betalt för att åka till festen på vår lediga tid är en sak, frågan är bara hur uskor ska åka?
Så vi frågar oss var får ni pengarna ifrån?....man har ju rätt att undra.
Ständiga chefsbyten inom omsorgen ställer till problem för personalen, dom boende, samt inte minst cheferna själva.
För vilken chef mår bra av att ta vid där jobben samlats på hög och problematiken när den nya chefen ska lära känna personalen.
Men visst positiva saker kan komma ur chefbyten men byts chefen ut upprepade gånger så uppstår ett antal följd effekter.
Medarbetarsamtal, lönesamtal, personalproblem och andra sådana situationer blir satta åt sidan varje gång en ny chef börjar, så hur ska då personalen kunna få ut något av sina samtal, oavsett vad dom gäller.
För visst är det så att en god grund till personalens välmående är en bra relation till chefen, men vad händer om personalen inte får någon långvarig uppföljning.
Chefen är ju den i slutändan som står för tryggheten, bollplanket, och uppföljaren av personalens idéer och önskemål, när dom passerat arbetsgruppen och personalmöterna.
Orsaken till dessa ständiga chefsbyten kan vara många men har detta upprepats ett antal gånger så borde kommunen/landstinget utreda varför cheferna inte stannar.
En ska dom inte ska ha är högre lön, det vet vi säkert men färre anställda per chef är ett önskemål.
Och ett klarare regelverk på vad som kan lösa problem inom omsorgen för som det ser ut idag så verkar det inte finnas något utrymme för problemlösningar eller utvecklingmöjligheter.
Att det sen finns en chans att en bättre chef blir nästa chef även om den förra inte på något sätt var en dålig chef får väl ses som en tillgång i ekvationen.
Vården är ökänd för sitt skitsnack...för vem har inte råkat ut för detta...hand upp eller hört snacket..sett grupperingar..mobbing rent av..frågan är bara hur får man stopp på detta, förslag någon?
Silvertejp?
Pipljuds mojäng som arbetskamraterna kan trycka på varenda gång som skitsnacket startar?
eller bara sunt förnuft...
Kan det vara så enkelt? säg inget som du själv inte vill höra om dig själv....eller?
Uskabloggen slänger ut frågan för man kan inte annat än förundras över allt det skitsnack som öser över avdelningar dagligen.
Eller kanske inte, för har du ni inget skitsnack på jobbet ska du/ni vara nöjda och glada över ett sunt arbetsklimat.
Vi andra får kämpa ett tag till............
Men man ska inte gräva ner sig utan "upp med hakan" som man säger till en giraff
och gilla läget....=)
Dessa ord förståelse och tålamod är ju en naturlig del av vårdarbetet och vi tar detta som naturligt, eller?
För majoriteten av oss som jobbar inom vården är detta en självklarhet och en målsättning vi alla ska jobba emot.
Så på med charmen, ge ett ögonblick extra och sätt dig ner, för ni hinner...allt behöver inte städas just den där minuten/dagen och man behöver inte ha fasta duschdagar..........
-nähä du lille vän här duschar vi bara tisdagar och torsdagar...
Städa gör vi var fjortonde dag och du får vackert vänta till din kontaktman kommer.
Nä ge er nu och tänk efter lite är det så du vill bli bemött när du blir gammal.
Flexa lite och känn efter hur just den vårdtagaren vill ha det och prata om det i arbetsgruppen.
Så alla uskor där ute..flyt med lite och ta inte allt så gravallvarligt, vi hinner diska, städa oavsett om du suttit fem minuter hos en pensionär eller inte.
Som sagt skapa en bra dag helt enkelt.....
Nu startar omvårdnadslyftet...till hösten alltså, en miljard kronor till utbildning för oss undersköterskor.
Men kära nån då är vi så outbildade och blåsta bara för att vi är undersköterskor...nej satsa dessa pengar på att höja statusen i yrket och lönen så ska ni se att vi klarar framtiden.
Att sen en av anledningarna till att alla kommunerna inte har sökt dessa pengar är...läs paradoxen i detta...
Att vissa kommuner inte har råd med vikariekostnaderna när undersköterskorna ska på utbildning...lysande logik.
Vi är oersättliga då iallafall...och att vi sen ska läsa in utbildningarna på arbetstid OCH ledig tid! borde slå spiken i kistan på hela Sverigesundersköterskekår ...men icke då från vissa håll hör man det är bra med utbildning och man kan visst läsa på sin fritid, och få extra semesterdagar...
Vi har ju ett liv utanför jobbet så låt oss ha vår fritid till just fritid och ge oss undersköterskor en bättre möjlighet att försörja oss och kanske till och med få en chans till att spara en och annan krona till vår pension.
Och vart går då dessa utbildningspengar...jo mina vänner till utbildningsföretagen och vi undersköterskor ska som vanligt jobba ideellt och knappt klara oss på den lön vi har.
Vi inom kommunen hör ständigt att det är brist på tjänster och att kommunen har för många undersköterskor anställda vilket leder till att undersköterskor får gå på långtidsvikarieat eller timmar eller rent av hemma med betalning.
Samtidigt finns det personal inom yrket som går kvar på sin tjänst efter dom fyllt 65, och visst förstår man dom för dom som jobbat deltid får en pension som skrämmande låg men dom har ju själva valt tjänsten så då vet dom ju det från början.
Deras och våran situation blir ju knappast bättre av en låg lön som är pensiongrundande och svaret på detta man får är pensionsspara privat, men hur ska man få ihop detta då lönen knappast räcker till att spara något på?
Den allmänna uppfattningen inom kommunen är att det saknas unga människor som kan ta över när pensionavgångarna inträffar men hur ska vi få unga att vilja satsa på vården när dom blir utnyttjade med låg lön, insatta på ovissa timvikariat och undanskuffade så fort dom når i närheten av las:en, hur löser då allt detta....?
Svaret på detta överlåter jag till Er för ni vet redan vad som krävs..att sen få kommun, facket att förstå är betydligt svårare.
